I förorten föranleder ett blogginlägg. Efter halva rundan åkte mössa och vantar av, icebugsen känndes överflödiga! Stora delar av rundan löptes på sopade gångvägar! Det måste vara våren! Dessutom, igår var det vårdagjämning och på fredag är det våffeldagen. Jag tror också att vintercykeln snart blir undanställd. Det är sådana här dagar det känns som livsandarna vaknar igen och man kan tänka framåt. Själv tränar jag nu helt mållöst, så länge nu motivationen tillåter. Hur gör ni andra i den lilla kärnan av aktiva RC medlemmar. Har ni några lopp innbokade för att höja motivationen?
PS Skidorna är redan undanställda.

/Erik

RC har begåvats med ytterligare en Svensk klassiker! När de 3km bad var avklarade var serien komplett, det ackompanjerades med att fruktansvärt skyfall! Det känns lite häftigt att ha klarat av det. inte minst med konststycket att vara hel och frisk på alla eventen. Jag är väldigt nöjd med serien, med VR som en lysande stjärna och simningen i andra änden som ett pliktskyldigt plaskande. totalt lite drygt 21h om jag räknat rätt. Nästa ansträngning vad gäller klassiker blir att peppa dottern under nästa år.
/Erik

För de som kan slita sig från kära mor på söndag kan jag kanske locka med en cykeltur längs vackra vägar på södertörn. Tänker mig min standardrunda via Rosenhill, det blir ca 85km Mälarhöjden tor. Kan vara bra att lära känna alla VR cyklisters starka och svaga sidor, kanske hitta ett hjul man gärna ligger bakom. Vad tycks? tid och mötesplats får vi komma överens om. Naturligtvis välkomnas även övriga RC medlemmar som är cykelsugna.

/Erik

att man blir bloggsugen. Tänk att kunna springa i kortärmat! Och vad det betydeer för löpningen, har aldrig tidigare varit under 5 min/km! Vad skall det inte bli när man får visa de lurviga? Nåja, pulsen blev ju aningen högre än vanligt men det skall den väl vara när man får vårkänslor? Dagen blev inte sämre av att det även var premiärtur med MC:n. Kan det bli bättre?

Kanske kan det vara en bra uppladdning för alla VR deltagare att mäta sina krafter i energitrampet i Västerås den 31/5.
Energitrampet
/Erik

En senkommen kommentar till Niklas lite negativa attityd till november. Jag tror inte att det är månaden som är problemet med motivationen utan snarare platsen. Själv har jag genomfört ett par träningar dennes som känts ok då platsen varit Syd Afrika. Skön sommarvärme. Dock blev den ena rundan onödigt lång på grund av nödvändig omväg för att undvika krokodiler. Kort sagt jag har varit på en fantastisk resa tillsammans med familjen. Har förhoppningsvis laddat baterierna för att fortsätta träna under vintern. Jag kan dock hålla med Niklas om att det känns lite motigare att ta tag i träningen nu efter hemkomsten med mörker och duggregn.
/Erik

För alla cykelintreserade som inte tänker träna för ultracykeltävlingar vill jag propagera för att åka till Uppsala i helgen för att se svenska cykeleliten göra upp om medaljerna. De bästa damerna och herrarna är där, med bl.a. Ljungskog och Bäckstedt. Damerna cyklar på lördag och herrarna söndag, se länk: Cykel SM. Det finns även en liten runningclub anknytning, sonen Nils cyklar för Uppsala CK. Det kan vara kul att se profsen live innan TdF börjar.

Var ett trevligt men jobbigt arrangemang. Det mest fantastiska var masterstarten med alla hundratals cyklister samlade i en stor klunga, maffigt. Samtidigt blir en sådan klunga ganska riskabel, var mycket nära en rejäl krasch. Jag följde med en lite för snabb klunga lite för länge, ca, 6 mil. Kroknade och rullade i mål med tre andra slitna kamrater. Pastan vid målgången smakade superb.

Så var årets runda avklarad! I perfekta förhållande trampade jag runt på 9:25, en förbättring från förra året på drygt 3 timmar. Detta var endast möjligt tack vara att jag fick cykla med dessa trevliga och duktiga cyklister, Magnus, Patrik, Niklas och Tomas, Tack Alla!!
Det känns bara bra efter loppet och den värsta krämpan jag ådragit mig är lite solbränna på ben och armar. Jag slog av lite på takten de sista två milen, troligen hade jag tankat lite för dåligt och var på gränsen till soppatorsk. Idag känndes det fint att cykla till jobbet igen!

...Blev årets första cykeltur med nummerlapp på ryggen. Det är ett arrangemang av Fredrikshof cykel och går på vägar på Södertörn. Jag cyklade i en s.k. mastergrupp, vilkett innbar att det fanns en ledare med som skulle hålla ordning och att vi skulle cykla i en bestämd fart. Farten skulle vara 30 km/h och ordningen god. Ingetdera lyckades vi fullt ut med. Det var dock skönt att cykla i en grupp, speciellt idag då det blåste kanska kraftigt. Man kan alltid få möjlighet till vila på en rulle i en grupp och det underlättar, samtidigt måste man vara mer focuserad så man inte trasslar in sig i någon granne. Allt gick dock bra och det var ett trevligt sätt att tillbringa några timmar ute i naturen på. Nu återstår bara att söka upp någon brasa så att man kan värma sig.

Äntligen dags för omvägarna hem från jobbet! Solen lyser och vägarna är nysopade, nåja delvis sopade i alla fall. Det är bara att tanka ned ett lämpligt spår i GPS:en klicka fast den på styret, inte glömma vattenflaskan och ge sig iväg. Idag blev det turen runt Vallentuna. innan jag var hemma hade det dock börjat mörkna och temperaturen sjunkit en del, så även fart och humör. Kanske var jag lite för våryster i början på turen?

...cykelregistreringar. Lördagen bjöd på årets premiärtur med racern. det blev lungna 65km på knappa 3 timmar. Fortfarande en del grus på sina håll, men på det hela taget rätt ok. Mötte ganska många cykelkolleger och ett bidrag till tidigare inlägg kan bli att cyklister alltid hälsar på varandra!

Maratonlopp!! 42195m puh! Ganska jobbigt men ändå på en hyfsad tid, 2:25:48.
Det kanske måste sägas att en del av loppet gjordes på cykel. Tre pass på en dag är ändå en prestation, särskilt i vinterväder. Jag måste också framhålla att lunchpasset med Lasse var väldigt skönt då solen sken på oss. Udden var dock kanska isig på sina håll.

Att få springa i plusgrader känns bra! Så bra att rundan utökades lite. Om det är vårkänslor eller något annat vet jag ej, men jag tror att det alldrig har kännts så bra. Med lätt steg forserade jag alla pölar, och motluten hade blivit lite flackare. Men framför allt verkar det som man snart kan ta fram racern, och då menar jag inte den med motor.

Blev det idag. Jag sprang rundan med dottern Sara i ett så lungt tempo att det gick bra att prata samtidigt Har börjat snegla på en liten avstickare längs rundan som skulle utöka den med några km. Det får dock anstå tills spåret blir snöfritt.

Trots det senaste dygnens snöande gav jag mig ut på min hemmarunda. Det känndes ganska bra men det gick inte så fort. Jag tror att jag hade fel fästvalla och icebugsen gjorde att glidet utför inte heller var mycket att hurra för. det känns som att man skulle ägna sig åt en annan träningsform, kanske skidåkning? Väl hemma igen såg jag målgången i Vasaloppet. Kan det va nåt månne?

Var en ny upplevelse för mig. Backintervaller och lustiga stegsekvenser samt en förlängd slinga på slutet innebar att man fick hålla en lite låg profil. Förmodligen kommer utfallsstegen innebära en kraftig träningsvärk de kommande dagarna. Hurvida backintervall gör en till en bättre cyklist återstår att se