Då kanske man var igång igen, klarade skamgränsen iallafall...

Bristningen i låret gav sig väl till känna efter Västerbron. Sänkte farten något och det kändes bättre men insåg att det andra varvet inte skulle blie roligt och inte heller den Rehab det skulle innnebära. Oehört tungt att ta beslutet när man måste avbryta ett mål man haft att träna mot, men igår kväll när det gjorde mycket ont undrade jag hur mycket mer ont det hade gjort om jag hade tagit mig runt. Kändes oerhört bra i övrigt det är nöstan det värta att bryta och känna sig fräsch i övrigt.

Shit va jobbigt det var. Klarade inte riktigt målet men det struntar jag i och är glad ändå. Hade en liten incident med 4 km kvar då en gammal blånagel ställde sig på tvären i skon, och sumpade en minut där jag som aldrig orkade ta ikapp. Jobbigt var det, men värmen var OK för mig, kändes mkt bättre än förra året. Imorgon bitti ska jag sätta mig på ett plan till US, hurra... De får bända loss mig efter landning.