Japp, då var det överstökat... årets premiärstart i triathlon för min del.

Började med simning som är mitt svagaste tävlingsmoment i Triathlon. Jag fick dödsångest vid starten då 75 nervösa triathleter fullkommligt rusar ut i vattnet och samtidigt skall börja simma. Vilket kaos! Jag hamnade väldigt centralt i startfältet vilket gjorde att jag fick alldeles för mycket beröring och närhet... vilket jag inte uppskattar i sådana är sammanhang. Det var armar och ben överallt och alldeles för många ovanpå mig... fick nära döden upplevelse och trodde jag skulle dö:-( Till slut hittade jag ut till ytterkant där jag kunde ligga och "paddla" för mig själv. Då jag just hittat en jämn och behaglig rytm hade jag simmat 300 m och det var dags att kliva ur vattnet!

Sedan var det dags för 20 km cykling och där var jag på topp (förra året cyklade jag fel väg och därmed tveklöst längst... 9 km x-tra... hi, hi revansch i år)! Cyklade om massor av mottävlande vilket gav mig en/flera kickar! Min cykel är fantastisk... smyger fram som en panter!

Till sist var det löpning 5 km. Kändes skönt att kliva av cykeln och få springa lite istället. Benen kändes hyfsat lätta och sista 2,5 km kunde jag öka tempot ngt. Jag är stolt över mina 21:36 min på denna sträckan och med 20 km cykel i benen!

Det var en behaglig "resa" från början till slut och nu är jag supertaggad att köra fler Triathlon Sprint. Jag har helt enkelt gått och blivit en "sådan där spännig triathlet som inte är riktigt bra (eller någonsin kommer att bli) på något". Resultatet blev att jag klev över mållinjen efter 01:02:55 och som 25:e deltagare (4:e kvinnliga) i motionsklassen där det var 198 startande.