Med lite trassel med ont i halsen och småförkylningar under en kritisk träningsperiod inför den här maran hade jag lagt mitt mål på ngnstans mellan 4:30 och 4:45. Fungerade bra i 25 km (2 tim 37 min med 171 i snittpuls), sen började kistan spöka, besökte skogen 4 ggr och bajamajjor 5 ggr, inget som direkt gjorde avslutningen till en klang- och jubelföreställning. Tyvärr kunde jag inte göra mig själv rättvisa den här gången utan traskade moloket med magont dom sista 13 kilometrarna. Funderade på att kasta in handduken, men vadfan, bättre att komma i mål på en kass tid än att inte komma i mål alls. Får skaka av mig det här och komma igen på St:Eriksloppet i höst. En sista kommentar som jag blev påmind om idag, FY FAN VAD LÅNGT 42 km är!!! ;-)
I övrigt måste jag säga bra jobbat om Lasse och Freddan, tydligen var den här maran rätt tuff, bara att kolla elitlöparnas resultat som inte var speciellt imponerande.